Så kan Runebergs svärd användas i en mening
- Var det hon själv, Anna Svärd, som hade vandrat kring landet och inte tänkt på annat än att lägga slant till slant ?
- Vi tänkte, att saken skulle ordna sej, men så kom ju Anna Svärd hit-rätt i gapet på oss syndare !
- Anna Svärd, som förstod sig på sådant, skyndade på stegen för att komma ut ur vimlet, innan striden skulle braka lös.
- Lars steg in, följd av karlar, som medförde bördor av hjälmar, harnesk, hällebarder och svärd.
- - Men min är den int i alla fall, sade Anna Svärd.
- Hans huggande svärd klöv Ti ända till roten, så att de murkna benen och barkstyckena föllo åt båda sidorna.
- Korteligen : jag drar mitt svärd och håller det över en och var, som vill tjäna mig och Friheten !
- Anna Svärd fick sitta och arbeta i en kammare.
- Anna Svärd förstod, att han var en duktig karl, medan fru Thea, som hängde vid hans arm, föreföll henne som en utsliten gammal disktrasa.
- Hon kunde inte låta bli att fråga varför Anna Svärd skulle sluta upp med köpenskapen.
- Anna Svärd gjorde en fråga.
- Hur ska en få en tocken där å begripa, att det int är den nya prästfrua, som hugger ved, utan bara Anna Svärd ? "
- Inte heller gj orde Anna Svärd något för att hindra, att modern skulle bli helt ihjälskrämd.
- Han drog ut sin vasslipade pallash ; ett tveeggat svärd, med udd ; ett vapen, på en gång att hugga och sticka med.
- Jag berättade för henne om Anna Svärd, som Gud hade fört i min väg för att jag skulle kunna leva efter Guds vilja.
- Svärd !
- Hon letade fram en nyckel ur kjortelfickan och lämnade den till Anna Svärd.
- Men Anna Svärd gjorde henne en fråga, innan de skildes.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
